BUM 45 km är äntligen genomfört

Caroline från Borås har tränat med oss sedan juli förra året. På bara några veckor kände hon att kroppen blivit starkare och orkade mer!  Nu 10 månader senare ger hon sig på en riktigt stor utmaning för både kroppen och knoppen - Borås Ultra Marathon 25 maj.

Här nedan kommer hennes story och längre ner kan du läsa mer om hennes resa under loppet.

Motivationen fanns trots allt ändå…
"Att ständigt hitta utmaningar är det som triggar igång mig. Jag har alltid tyckt om att springa olika sträckor och utmanar mig alltid i slå ”bästa-tiden”.
Efter tremilen på Lidingöloppet 2011 kände jag att jag hade utmanat mig tillräckligt och tog mig ut på löprundor bara för att hålla konditionen igång. Men det var inte lika roligt som tidigare. Jag tyckte att jag hade uppnått mina mål och såg ingen utmaning i det hela längre.

Motivationen var som allra lägst för cirka ett år sedan och jag försökte på alla sätt att hitta tillbaka till nivån som jag haft tidigare, men även försöka sätta nya mål. Målet blev att springa milen på 50 min, dvs. det skulle ske en förbättring på ca 5 minuter. Kändes lite tungt men jag gick till gymmet, hade kontakt med PT och testade ”Run-for-fun”-konceptet. Inget funkade och det blev inte roligare. Jag tog mig en rejäl funderare och var så nära att lägga av med allt vad löpning hette!

I juli månad förra året kom jag i kontakt med Military Fitness (MF) och påbörjade träning i Annelundsparken, Borås. På bara några veckor kände jag att kroppen blivit starkare och orkade mer! Passen är i grupp där man pushar och hjälper varandra! Bara att vara ute i naturen är en stor fördel! Och att sedan använda sig av redskap som träd, stockar, bänkar och annat som finns i omgivningen är både stimulerande, utmanande och roligt! I september månad sprang jag Kretsloppet (10 km) och kom i mål på 51.40. Nådde dock inte mitt mål men det var ändå en klar förbättring jämfört med tidigare, vilket gav mig en ny kick!

Nästa utmaning är nu den 25 maj, då SOK Knallen arrangerar Borås Ultra Marathon (BUM). Terrängloppet ger möjlighet att springa antingen 80 km, från Skatås till Borås, eller 45 km, från Hindås till Borås. Det är första gången som jag springer BUM och jag har antagit utmaningen att springa 45 km och målet är att komma i mål inom 5 timmar.

Så, med dryga 1,5 månad kvar till BUM är det löpning och träning med MF-gänget som gäller! Dock hänger det ju inte bara på kroppen utan även på den mentala delen. ”Det sitter innanför skallbenet!” som instruktör Tony Sågare ständigt påminner oss om. Under loppet kommer det garanterat att bli en rejäl fight mellan kropp och knopp! Återstår att se vem som vinner den fighten…"

Borås den 5 april 2013
Caroline Andersson
Hobbylöpare =)



 

BUM är äntligen genomfört

Sedan Military Fitness (MF) för några veckor sedan flyttade från Annelundsparken till Kransmossen har vi fått prova på mer terräng. Under de löpturer, som vi haft på Kransmossen, har jag tänkt att det är alldeles utmärkt träning inför BUM-loppet. Det har gått att identifiera sig lite mer vad ”terräng” egentligen innebär…

BUM-loppet utgav minsann vad det lovat – terräng! Det var några mäktiga och stundtals olidliga 45 km att ta sig igenom. Hade dessutom en ryggsäck på 4 kilo packad med nödproviant, dryck och extra skor.  Att springa med ryggsäck har efter träning med MF blivit ”helt ok”. När vi (jag och min bror) löptränat har vi varje gång sprungit med varsin ryggsäck. Det har liksom blivit en vana, något som tidigare aldrig ens varit påtänkt…

 Planen var att springa runt 5 och en halv timma och jag hade bestämt mig för att dela in de fyra första löptimmarna i 4 hours challenge-utmaningarna. Inför BUM hade jag kollat filmen från 4-timmars och bara konstaterat att det förmodligen inte kunde bli värre än så. Men kanske har jag fått ändra mig i den saken…
Första milen gick bra och den första timman övergick i den andra. Jag sprang och funderade på hur tungt det egentligen hade varit att springa i Skatås ett par veckor tidigare med ett gäng däck dragandes efter sig upp och ner i en slalombacke.  Den sista BUM-1,5 timman, då jag inte hade 4-timmars att luta mig emot, skulle helt enkelt få bli en egen kamp mellan kropp och knopp .

Min bror och jag hade mantrat ”alla ska med hem” och hade bestämt att vi skulle springa loppet ihop. Vid 20 km fick Robban ont i sitt ena knä och testade mellan att gå och springa. Smärtan försvann inte och vi fortsatte gå. Vi hann passera flera humörzoner under tiden… Robban var arg och valde att helt enkelt gå och tjura, jag körde mantrat ”alla ska med hem” och lät honom vara. Efter ett tag övergick det hela i en trevlig diskussionszon. Naturen var ibland överväldigande, vilket gjorde det något lättare att ta sig fram. Naturligtvis kändes det lite surt att behöva gå, för jag kände att jag hade klarat av att springa - men man överger inte någon som har ont, särskilt inte i okända marker. Frågade Robban vid ett tillfälle om han ville bli hämtad och då svarade han: ”Jag ska i mål om det så tar 10 timmar”! Härlig inställning!

När vi närmade oss mål, och vi började känna igen oss, stämde jag av om det var okej att jag sprang de slutliga kilometrarna själv. Från Hestra kände jag att de sista fem kilometrarna inte skulle vara några problem att ta sig igenom. Men där började kampen på nytt…

Det var en fortsatt jäkla terräng och backigt som ”…” och banan var inte dragen som jag trodde. Snabbt fick jag ställa om mig till att de sista fem inte skulle bli ”lätta” som jag trott, och fick även snabbt ändra tankesättet till: ”- Det sitter innanför pannbenet! (Tack, instruktör Sågare) … ”så bara att pinna på och se till att komma i mål”. Så fortsatt backe upp och backe ner bland rötter och stenar och det värkte i varenda muskel! Kämpa! Det är aldrig klart förrän man är i mål!  Och i mål kom jag äntligen efter ca 6 timmar och 40 minuter. Trött, ont och kände mig som en urvriden skurtrasa.

Men, jag blir ständigt fascinerad över hur mycket kroppen egentligen orkar! Om kroppen inte orkar, så måste man koppla på den mentala biten, för man kan och man orkar så mycket mer än vad man tror! Ont gjorde ”Four hours challenge” och ont gjorde BUM. Ont gör det att maxa kroppen men det går över!

Borås den 26 maj 2013
Caroline Andersson

Nyhetsarkiv

Länkar

Senaste nyheterna

Caroline före BUM 45 km

Caroline efter BUM 45 km